Jag med världens bästa lärare och mentor.

Gick som sagt ut nian idag, och det var en av dem roligaste och sorligaste sakerna jag gjort.
Började grina efter att jag fått mina betyg och min mentor sagt lycka till, då brast det helt enkelt.
Så jag stod där och grät medan dem andra tog emot sina betyg, sedan när jag skulle krama och säga hejdå till mina klasskamrater, då grät jag...omg! Men det behövdes nog, kommer verkligen sakna dem alla. Speciellt han.
Som tur kommer jag träffa dem flesta i sommar och annars med, det gör saken lite enklare faktiskt.
Men är fortfarande ledsen över att det är över, nu när vi verkligen börjat få bra kontakt. 
Men man ska le över att det har hänt och inte gråta för att det är över... ;)
När jag gråtit klart, kramat alla, skrattat, fotat och bara varit med dem bästa drog jag hem med familjen.
Åt lunch sedan gick vi ut och satt i solen med skålar med glass och spelade lite boll och lekte med henke.
Nu är jag hemma och kollar igenom bilderna från i måndags och idag, sjukt att det är över. VILL INTE! :/
Även om det fanns brister i min klass och parallellklass, så är dem fortfarande bäst och kommer alltid vara det.
Klass 9, Ålidhemsskolan 2011-2012, ni är underbar <3
Ska nu fortsätta nörda och ska sedan jobba och sedan ikväll blir det att grilla med bästa tjejerna och bara ha det trevligt. Som tur är kommer jag inte tappa dem bara för att det är över. Kommer dock förmodligen ses lite mindre...men vi löser det.

Puss xx